.

Sitter just nu och lyssnar på låten Fistful of love med Anthony and the jhonssons. Inte min musik någonstans. Men låten påminner mig om dig. Låten är du.
Därför kommer tårarna. fan vad jag är duktig på att få mig själv att må dåligt ibland. Jag stänger ju inte av musikhelv*tet heller, höjer bara volymen. 
Jag vill inte.. men det finns mycket man inte vill, eller hur? Vad ska man göra egentligen. Antar att det är bara och ta allt som det kommer.. snälla säg mig att det är så. Är dehär en del av livet? en nerförsbacke som kommer att avslutas.. och sedan äntligen fortsättas av en uppförsbacke? Ge mig den där uppförsbacken snart isånnafall. Tack.