.

Jag kan inte förstå det. 12 dagar, 12 fucking dagar har gått. Dagar då jag har känt mig som mest levande men samtidigt som mest förstörd. Förstörd känner jag mig nu. förvirrad,ledsen och gråtfärdig. De är så jag kan förklara det. Även fast gårdagen var hur underbar som helst. För de var den. Den fina middagen vi gjorde tillsammans. De faktum att vi gick hem till dogge, tog en nattkaffe med honom, gick sedan och mötte sara, lämnade sara och drog sedan hem till dig igen. Det faktum att jag gick runt i din underbara tröja hela natten. Allt. Att vi drog ut klockan 4 på morgonen och jag med endast din tröja,din jacka och badtofflorna på mig gjorde mig inte så mycket, jag fick vara med dig. Nu. Jag vet inte. Jag vet varken allting eller ingenting. Jag bara gråter.