Staireway to heaven


Känns verkligen så. Som att jag klättrar upp och upp, och nu äntligen får se slutet jag klättrar så uppför. Så glad. så glad. alldeles hyper, och varit det hela dagen. fast jag inte fick sova förens halv 5 (han borde sluta dricka allt kaffe, annars kommer jag aldrig få sova), så när klockan ringde kl halv 10, vaknade jag med ett leende. För jag visste vad som väntade. Jag visste vem jag skulle träffa.
 

<3  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0