.

Du vet, när du har den där känslan, känslan som får dig att fasa för något så mycket så att sova och äta blir omöjligt? Känslan av att pressen är för stor för dig? minutrarna går och ditt hjärta slår snabbare och snabbare? Kan du då tänka dig hur underbart det känns, när du sen inser att fasan har varit för ingenting, du klarade av situationen bättre än brilljant och stoltheten börjar komma?

Extraordinär förklaring av min dag. Nu sitter jag mest och njuter av att den där förfäliga känslan har omvandlats till längtan. Längtan och stolthet över mig själv. Ibland klarar du av mycket mer än du själv tror, du behöver bara utsätta dig för en situation där du själv upptäcker det. Tänk på det nästa gång.

BTW, jag har umgåts med idol-andreas (ansök dit och du får ett helt nytt namn utan extra kostnad!) idag, deni!  

                                                             
                                                             Om 2 timmar blir jag myndig. Eller nej, 7 timmar och en kvart. Oh yes!